Ny sida

Välkommen till min nya sida

www.oppetklassrum.se

Lärare + ledarskap = lärarskap

Språkutveckling, formativ bedömning, digitala verktyg, undervisning på vetenskaplig grund... Det är så fantastiskt mycket spännande på gång i svensk skola, en röd tråd för delarna hör ihop. Överallt diskuteras, testas och teori omsätts till praktik. Det skrivs namn på pinnar, post it-lapparna fylls på i alla förråd. Vi läser litteratur, forskning, testar nya strategier och modeller. Det kommer fantastiskt material och det delas som aldrig förr på social medier - vi är på väg! Stor eloge till alla pedagoger som vågar möta nya vägar.

Att språkutveckling, formativ bedömning och andra nya strategier och metoder går in i varandra är nog en självklarhet nu - men varför får inte ledarskapet en större och mer synlig plats i den förändring som pågår nu? Den pågår i allra högsta grad - men vad är det vi gör? Vilka är dagens framgångsfaktorer i ledarskapet? Hur anpassar vi ledarskapet efter dagens skolinnehåll? Om vi ändrar innehåll och skapar nya spelregler - så behöver vi ända ledarskapet också.

Jag väljer att kalla det lärarskap. Läraren och ledarskapet - lärarskap. Jag kan inte frånsäga mig min roll som ledare, den är mig given i mitt yrke. Så varför talar vi inte mer om den? Varför diskuterar vi den inte lika mycket på social medier eller i kollegiet? Kan det vara så att ledarskapet är mer abstrakt, vi har inte alltid konkreta metoder av lärarskapet utan det baseras mer på det som vi inte sätter ord på? Det är svårare delge de faktorer som verkligen gör skillnaden. Det är svårare att skapa ett fysiskt material att delge utan istället det kräver mer av oss, som personer och framförallt - vi behöver hjälpa varandra att titta på oss som ledare - observationer och kollegiala samtal.

För att kunna arbeta språkutvecklande krävs också ett ledarskap, inte minst för att arbeta med formativ bedömning då det krävs att eleverna har en lärmijö där de kan ge konstruktiv feedback, de kan arbeta med andra och förflytta sig i klassrummet. Det ena utesluter inte det andra.

Jan Håkansson och Daniel Sundberg beskriver i sin bok utmärkt undervisning att lärarkompetens ibland betraktas ur ett perspektiv som är en helhet av en rad samspelande förmågor. De finner framförallt tre delar för lärarkompetens som forskare tycks vara överens om:

Relationellkompetens - betonar sociala relationer, elevaktivitet, motivation
Ledarkompetens -  succesiv utveckling av elevinflytande, mer undervisning än administration, fokus på väsentligt innehåll 
Didaktisk kompetens - hög kunskapsnivå, variation dvs en repertoar av olika metoder som man använder sig utav. Utmanar elever där de befinner sig. Uppmuntrar till att reflektera över sitt eget lärande.

Vi behöver ta en närmre titt på dagens lärarskap och relationsbyggandet, det är inte bara våra metoder och vårt material som behöver förnyas och omförhandlas. Från en auktoritär styrning och struktur i skolan har vi tagit ett stort kliv till en demokratiskt byggd skola - det är något som inneburit viss förvirring kring ledarskapet. Ordet auktoritär eller sträng har en negativ klang idag men faktum är att en demokrati förutsätter fortfarande struktur, ordning och framförallt en acceptans av ledarskapet.

Imorse kunde vi se en intervju på Tv4 med läraren Magnus Blixt där han lyfter att demokrati också betyder arbete och inte enbart att vi har det trivsamt. Tryggt och trivsamt är en förutsättning men det räcker inte. Han säger att det är en problematik att en del elever har inställningen att lärare inte bestämmer, "du bestämmer inte över mig". Hur förhåller vi oss till det? Jag skrev om det demokratiska klassrummet i tidigare inlägg, att vår läroplan har en demokratisk ansats och att det finns en risk att eleverna tolkar den som allas rätt att bestämma - men i vad får vem bestämma och var eller när? Hur ska vi, eleverna och dess föräldrar förhålla sig till detta när vi inte lyfter det? Det är viktigt att skapa en fungerande miljö där alla känner sig delaktiga men det behöver ändå uttalas.  

Vi har inte längre det självklara mandat som förr, idag måste vi förtjäna det men det är sällan vi sätter ord på hur? Hur gör en bra ledare? Vilka är framgångsfaktorerna? Detta betyder inte att jag förespråkar den auktoritära skolan från förr utan snarare det moderna lärarskapet som vi anpassar till de spelregler vi har att förhålla oss till idag.

Vi behöver skapa ett aktivt ledarskap som får en acceptans, som vågar ställa krav och bygger relationer och ett lustfyllt lärande. Där vi inte bara ska förmedla kunskap utan också själv lära av eleverna och leda - det gör vi när vi tillsammans kan sätta ord på vad det nya lärarskapet innebär - precis som vi diskuterar strategier i språk eller bedömning så behöver vi diskutera lärarskapet.

Det demokratiska klassrummet

Demokrati i klassrummet - vad innebär det egentligen, på riktigt?

När det var val hade vi många engagerade diskussioner om demokrati. Eleverna i åk3 var väl medvetna om hur demokrati är utformat i vårt land. De kunde beskriva hur folkvalda representanter tar beslut i en rad olika frågor. 

När jag frågar om begreppet demokrati i klassrummet får jag svaret att "alla bestämmer". Något överraskande, så jag blev nyfiken på hur eleverna resonerade. 

Lärare:Är det en demokrati i klassrummet att alla bestämmer?
Elever: Ja!
Lärare: Bestämmer alla lika mycket i klassrummet?
Elev1: Ja! Faktiskt... tycker jag.. men ibland lärarna lite mer.
Elev2: Fast det ska de ju..
Elev3: De kan ju inte hålla med om allt.

Elev1: Hm demokrati?Alla får vara med... Det är bra i vår klass för vi får bestämma.
Lärare: Vad är det ni får bestämma om?
Elev1: vad vi vill göra
Lärare: Hur vet ni vad bara läraren får bestämma?
Elev1: hmm.... jag vet men jag kan inte förklara 

Jag kunde inte släppa tanken - talar vi om samma sak? Det outtalade, den tysta överenskommelsen - vilken är det? Vilka mandat har jag som pedagog för att vara ledare? Hur vet eleverna var de har mer eller mindre inflytande, rätt att ta beslut eller i vilka frågor de saknar mandat att besluta? Läraren ska inte bestämma allt skriver en elev - men varför har vi svårt sätta ord på vem som får bestämma vad?

Landau (2009) som forskat kring det demokratiska klassrummet uttrycker sig såhär:

"Västvärldens läroplaner har oftare en demokratisk ansats som ibland missförståtts tillexempel som att eleverna helt och hållet skulle dominera beslut"

Från auktoritär styrning och struktur i skolan blev växlingen till en skola, byggd på demokratiska tankar stor och vi talar förvånansvärt lite om just den växlingen. Hur ska vi lyckas med vårt ledarskap om vi säger att demokrati betyder att alla bestämmer? Jag förespråkar definitivt inte den autoritära ledaren som förr, däremot efterlyser jag den tydliga ledaren för nu.

Vårt ledarskap behöver omförhandlas, det behöver bli uttalat och anpassas till det behov verksamheten har idag. Vi är i en brytningstid, det skapar förvirring i ledarskapet. Att vara sträng och auktoritär ses som något negativt - vilka ord sätter vi istället på ledaren idag då? Från ett tydligt definierat ledarskap till ett ledarskap utan definition - vad blir konsekvensen?

Vi hade ett fantastiskt samtal om ledarskap och demokrati i elevgruppen. Eleverna och jag - tillsammans satte vi ord på vem som har mandat att besluta vad - hur vi kan få så stort elevinflytande som möjligt utan att förlora pedagogen som ledare. 

Det är vi ledare - som har största ansvaret för att ge våra elever förutsättningar att förstå det demokratiska klassrummet. När vi alla vet förutsättningarna och ramarna - det är då vi kan ha en hållbar demokrati där elevinflytandet kan ta maximal plats.  

MISS(ta nya)TAG

Man lär av sina misstag sägs det.. Vem har inte hört det förut?
Men vad innebär det egentligen? 

Det känns lättare sagt än gjort. Även som vuxen balanserar jag för att undvika misstag, jag gör noga överväganden innan jag testar - just för att undvika att göra misstag. Det finns flera psykologiska studier som visar att rädslan för misslyckande är ett av de största hindren för personlig framgång.
Jag erkänner villigt att jag är rädd för att göra misstag, att jag inte tar alla chanser jag borde...
Hur ska jag då få eleverna att våga göra misstag?
Om jag själv gör allt för att undvika dem?

Jag hoppas att vi tillsammans kan skapa ett klimat redan i tidig ålder där misstag inte ses som något misslyckande utan istället som MISS(och ta nya)TAG för att lära oss något nytt.

Där misstag sker - där sker lärande. I klassen jag arbetar med idag var starten tuff, de skrattade lätt åt varandras misstag och resultatet av detta var en grupp där få var muntligt aktiva under lektionerna, en del elever kom direkt efter genomgång för att försäkra sig om att det skulle bli rätt. De vågade inte ta egna initiativ. Inlärningen blev begränsad och motivationen uteblev.

Kamratrespons och måluppfyllelse kändes långt bort - i det klimatet var kunskapsinhämtningen begränsad.Vi har fått arbeta aktivt med att skaffa ett klimat där misslyckande är accepterat och ses som en del av lärandet. Jag funderade länge på hur jag skulle introducera detta för eleverna, hur skulle jag få dem att inte bara förstå utan också få känslan av att misslyckande verkligen är accepterat och en del av lärandet? Jag ville ge dem ett konkret exempel på misstag som lett till framgång. Jag tittade på post-it lapparna som används så flitigt i dagens skola...

Morgonens lektion startade med att det satt post-it lappar över hela tavlan och hela dörren... Där fångades elevernas intresse - varför är tavlan och dörren fylld av post-it?

Jag började berättelsen.....

Efter berättelsen hade vi intressanta diskussioner följt av att vi arbetade och arbetar med mycket öppna frågor och arbetsuppgifter som är tolkningsbara för att tillsammans våga utmanas i att det kan ske misstag men att det är en del av lärandet och av  MISS(tar vi nya)TAG!

Klara, färdiga, gå!

Den fantastiska elevgrupp jag har äran att möta just nu har behövt mycket stöd, bekräftelse, struktur och omsorg för att landa i skolarbetet. I början kändes kunskapsinhämtning långt bort, vi startade på en nivå där ett första steg var att få eleverna att tycka om att komma till skolan, känna trygghet i gruppen...

När vi kommit en bit blev det extra viktigt att motivera och tydliggöra arbetet för eleverna. Det var och är en grupp som känner trygghet i att veta vad som förväntas. Hur skulle jag få dem inse vikten av att bli målmedvetna? 

Jag ställde upp eleverna på skolgården, peppade dem till att nu skulle det bli en springtävling! Alla jublade, taggade, hoppade och fokuserade. Spänningen låg i luften - vem ska vinna?! 

Klara.... fääääääärdiga...... gååååååååååååååååååååååå!

Ungarna rusade... vilken fart! Plötsligt stannar några - tittar med stora ögon och flåsar i panik till mig "Men ehy!!!!! Vart ska vi?!? Vart är målet!?! Vi måste börja om!!!"

Jag skrattade.... de förstod inte, de blev frustrerade. Jag samlade gruppen och förklarade... att utan mål blir det svårt att veta vart man ska. Jag beskrev hur deras iver motiverat och trissat varandra, hur de fick fokus och gjorde en kraftansträngning... Att detta bevisar att deras vilja och fokus finns men nu måste de rikta den rätt - mot mål! Målen finns också i klassrummet!

Så introducerade jag mål för eleverna och vi skrattar ofta åt den dagen!

Nästa del i att introducera mål var att få dem reflektera kring vägen dit och att den är individuell. Att skapa en förståelse för att det inte är en tävling mellan varandra utan en utveckling som ska ske för en själv. I denna gruppen krävs enormt individanpassad undervisning då nivåerna och olika förutsättningar spretar stort. 

För att synliggöra detta och skapa diskussion bad jag en elev hålla ut en sopborste. "Här är mål". Fyra elever fick ställa upp en bit bort. Jag viskade till varje elev hur de skulle ta sig till mål. En fick bara krypa, en annan fick ta på mina skor, den tredje fick instruktionen att balansera en bok på huvudet och den fjärde att springa sitt snabbaste.... "Klara, färdiga gå..." Klassen skrattade högt..

Vi fick en fantastisk diskussion med sammanfattningen att alla ska till mål men vi tar oss dit på olika sätt, med olika stöd, utifrån olika förutsättningar, på olika tider - utifrån vem vi är och det är helt okej. Vi gör det tillsammans, med stöd av varandra och lär av varandra.

"Även en långsam häst tar sig i mål......"Citat jag minns från min egen skoltid 

Försteläraren

Jag har nu arbetat som förstelärare i lite mer än en termin. Det är en diskuterad reform och jag kan också förhålla mig kritiskt till vissa delar av den. Bara namnet känns extremt ogenomtänkt, det ger utrymme för en del gliringar. Jag väljer att se mitt uppdrag som en möjlighet att få fördjupa mig i forskning och områden för att sedan omsätta dem till mitt arbete - därefter delge mina kollegor och låta dem plocka det som passar dem.

Under denna termin har jag fått möjlighet att delta i Malmö högskolas nätverk för förstelärare som pågår under tre terminer. Teman för träffarna är:

• Skolutveckling - att driva utvecklingsarbete och utvecklingsprocesser
• Se och förstå undervisning - Hur möta motstånd?
• Gruppdynamik - att leda samtal - Feedback/ återkoppling - Handledning i grupp
• Att vara förändringsanget - Hur inventera utvecklingsbehov? - Hur driva utvecklingsprocesser?  

Det kändes fantastiskt att få möta andra förstelärare, utbyta erfarenheter och diskutera reformen. Det som blev tydligast är hur olika våra uppdrag ser ut. Dessutom hur urvalet gjorts. Några har genomgått tuffa och långa processer med observationer, uppsatser, intervjuer medan andra skickat en ansökan och  blivit antagen på den.

Några har välformulerade uppdrag, mer eller mindre omfattande. Andra har fått uppdraget att de ska fortsätta med sin undervisning eftersom de fått tjänsten pga det arbete som de redan utför. Några handleder kollegor medan andra har roller mer liknande arbetslagsledare. Några nedsättning i tid till uppdraget, andra inte.. Var detta tanken? Att uppdragen skulle utformas olika eller fanns det en gemensam röd tråd som försvann?

Vi funderade mycket över möjligheter, hinder och vilket stöd vi som förstelärare önskar, vi diskuterade i grupper och sammanfattade som nedan:

Jag funderar mycket på hur jag ska kunna mäta och utvärdera mitt uppdrag. Det känns viktigt både för mig själv men också för att synliggöra mitt arbete genom att kunna visa resultat. Hur? I dagens skola stirrar vi oss blinda på att allt ska vara mätbart. Mitt uppdrag innefattar läromiljöer, förhållningssätt och ledarskap. Viktiga framgångsfaktorer men hur kan jag mäta dem? Hur ska förstelärarens roll utvärderas mer rikstäckande? Så olika villkor, så olika förutsättningar. Igen måste vi fundera över, vad är skillnaden som gör skillnaden?

Det bästa jag bär med mig från första träffen är vikten av att ta tid för att inventera behov. Att inte fokusera på görandet först utan ta reda på vilka behov som finns och därefter göra en planering innan görandet tar vid.

Målböcker

Vad fungerar?
Precis som många andra lärare funderar jag på vad som skulle passa min elevgrupp bäst? Vi har haft en lång process där vi arbetat med klassrumsklimatet för att nå dit vi är idag. Ett tillåtande klimat där vi kan stötta varandra i resan mot måluppfyllelse. Sen var det dags att fokusera på att synliggöra lärandet ännu mer...

Jag började med att använda matriser - det blev inte hanterbart för större delen av gruppen. Då fick jag göra om, det resulterade i att varje elev hade ett dokument för varje ämne med kunskapskraven där de fick kryssa när de upplevde att de nått dem. Detta blev inte heller helt hanterbart för gruppen, de var för många saker att uppnå och ha kontroll över. De var osäkra vilket krävde långa samtal med varje elev för att stötta dem i att kunna göra just en självskattning. Jag var tvungen att omvärdera arbetssättet igen..

Grönt, gult och rött
Innan eleverna fick målböckerna arbetade vi med att kunna använda begreppen stämmer bra, stämmer ganska bra och stämmer inte alls. För att tydliggöra detta ytterligare kopplade vi begreppen till en färg. Jag började ställa lättare påstående som "jag har sovit bra inatt" och eleverna fick uppskatta sin sömn i relation till färgerna. Sen utvecklade vi det till "jag förstår genomgången". Dessa tre färger är till stor hjälp i många situationer under dagen. Dessutom kommer eleverna använda denna trefärgade skala är de håller i sina utvecklingssamtal. När eleverna behärskade dessa tre fortsatte vi med målböckerna.

Målböckerna
Nu testar vi med målböcker i svenska och matematik. Mitt mål är att eleverna ska kunna ha en bok per ämne men vi måste börja i det lilla. I böckerna klistrar vi in ett mål i taget. Det blev tidigare för stort för eleverna att greppa så igen - vi backar och börjar i det lilla. Oftast vill jag som pedagog så mycket att eleverna inte hinner med i processen. Jag måste våga misslyckas för att lyckas - precis det jag uppmuntrar eleverna att göra. Kanske måste jag vidareutveckla målböckerna igen - men nu testar vi detta. Vi följer en lektionsstruktur där varje lektion startar med "målet för lektionen" vi bryter ner målet och reder ut begreppen - här får vi in läsfixaren detektiven!

Föregående vecka arbetade vi intensivt med problemlösning. Eleverna startade på måndagen med att göra en självskattning (enskilt dokument) om hur de tycker sig ligga i förhållande till delarna i målet. Nu när vi arbetat en vecka får de fylla i sin målbok och jämföra hur de uppfattade sina kunskaper då och nu. De får även gradera sin arbetsinsats. Detta för att titta på om arbetsinsatsen har betydelse för måluppfyllelsen men också för att öppna för en diskussion hur de kan utveckla sin arbetsinsats - vad behöver de för att känna att de tar sig ann uppgifterna utifrån bästa möjliga förmåga.

Jag upplever det lättare att få igång ett samtal med eleverna utifrån målböckerna. De har något att utgå ifrån och vi antecknar vad vi kommer fram till.

Innan och efter lov?

Första veckan på terminen, förberedd till tänderna.. Planering, upplägg, material.. allt var förberett. I mitt omedvetna kom jag på mig själv förbereda mig på att möta eleverna efter jullovet, ni vet - elever efter lov? Stökiga, röriga, vänt på dygnet, trötta, konfliktsökande... Visst har ni hört det förr?

Så dagen innan mötet med gruppen bestämde jag mig - nu ska jag inte bemöta gruppen med tanken "efter lov".

Jag inser hur lätt det är att förbereda sig på något om inte existerar, hur lätt det är att skylla gruppens klimat på att det är innan eller efter ett lov. Om jag möter mina elever med försvaret att allt som sker beror på "efter lovet", hur påverkas gruppen? Är det min känsla som skapar "innan och efter lov" hos eleverna? Vad blir konsekvenserna av att veckor innan och efter lov inte utnyttjas maximalt för tänket; inte lönt starta det nu eller göra det nu?

Terminens första vecka är snart avklarad och jag har mött en elevgrupp som presterar och samspelar bättre än någonsin, efter ett lov. Kanske känner ni igen känslan av flow i arbetet? Lektioner med delaktighet, samarbete, spännande diskussioner och arbetsro.

Eleverna utvärderade dagen idag med spontana kommentarer om vad det lärt sig, inte bara "jag lärde mig matematik" utan mer djupgående förklaringar om vad de lärt sig, hur de lärt sig och känslan de bär. En känsla av stolthet och glädje spred sig i klassrummet. En elev räcker upp handen och säger att "vi har så mycket arbetsro nu". Jag bekräftar och berömmer, för trots att de arbetar fritt i klassrummet och får sitta i olika konstellationer så är det arbetsro.

Vad är arbetsro? Eleverna kommer fram till att arbetsro inte behöver betyda enskilt arbete i fullständig tystnad utan även kamratarbete eller grupparbete kan ske i arbetsro - när alla är fokuserade på sina arbetsuppgifter och visar hänsyn till varandra.

Jag kommer på mig själv gå hem från arbetet med upprymd känsla av glädje och jag ställer mig frågan; vad är skillnaden som gör skillnaden?

Är det jag? Är det dem? Vad är det? Vad är det som gör att vi uppnår ett arbetsklimat som är så tillåtande och som ger möjlighet för eleverna att arbeta med sin måluppfyllelse så fokuserat? Är det att vi under så lång tid investerat i diskussioner om arbetsmetoder och att de nu ger resultat? Är det att jag extra bestämd mötte klassen utan argumentet att det är "efter lov"? Jag startade med terminens arbete omgående denna gång, är det av betydelse?

Många tankar, inga givna svar men en sak är given - eleverna presterar och lär - även direkt efter lovet!

Välkommen till öppet klassrum!

Här är min ambition att dela med mig av mitt arbete som lärare. Jag ser det som ett stort privilegium att få arbeta inom skolväsendet. Jag känner ett stort ansvar inför mitt uppdrag.

Jag är legitimerad lärare för årskurs 1-6 i svenska, matematik, no (biologi, kemi, fysik), so (samhällskunskap, religion, geografi och historia) samt svenska som andraspråk åk 1-3. Jag har även behörighet för förskoleklass och fritidshem.

Utveckling är något som driver mig, jag trivs att läsa och just nu studerar jag för master i pedagogik på Malmö högskola där min valbara kurs är förändringsledarskap i skolan.

Engagemang föder engagemang så låt oss dela erfarenheter och tips!