Klara, färdiga, gå!

Den fantastiska elevgrupp jag har äran att möta just nu har behövt mycket stöd, bekräftelse, struktur och omsorg för att landa i skolarbetet. I början kändes kunskapsinhämtning långt bort, vi startade på en nivå där ett första steg var att få eleverna att tycka om att komma till skolan, känna trygghet i gruppen...

När vi kommit en bit blev det extra viktigt att motivera och tydliggöra arbetet för eleverna. Det var och är en grupp som känner trygghet i att veta vad som förväntas. Hur skulle jag få dem inse vikten av att bli målmedvetna? 

Jag ställde upp eleverna på skolgården, peppade dem till att nu skulle det bli en springtävling! Alla jublade, taggade, hoppade och fokuserade. Spänningen låg i luften - vem ska vinna?! 

Klara.... fääääääärdiga...... gååååååååååååååååååååååå!

Ungarna rusade... vilken fart! Plötsligt stannar några - tittar med stora ögon och flåsar i panik till mig "Men ehy!!!!! Vart ska vi?!? Vart är målet!?! Vi måste börja om!!!"

Jag skrattade.... de förstod inte, de blev frustrerade. Jag samlade gruppen och förklarade... att utan mål blir det svårt att veta vart man ska. Jag beskrev hur deras iver motiverat och trissat varandra, hur de fick fokus och gjorde en kraftansträngning... Att detta bevisar att deras vilja och fokus finns men nu måste de rikta den rätt - mot mål! Målen finns också i klassrummet!

Så introducerade jag mål för eleverna och vi skrattar ofta åt den dagen!

Nästa del i att introducera mål var att få dem reflektera kring vägen dit och att den är individuell. Att skapa en förståelse för att det inte är en tävling mellan varandra utan en utveckling som ska ske för en själv. I denna gruppen krävs enormt individanpassad undervisning då nivåerna och olika förutsättningar spretar stort. 

För att synliggöra detta och skapa diskussion bad jag en elev hålla ut en sopborste. "Här är mål". Fyra elever fick ställa upp en bit bort. Jag viskade till varje elev hur de skulle ta sig till mål. En fick bara krypa, en annan fick ta på mina skor, den tredje fick instruktionen att balansera en bok på huvudet och den fjärde att springa sitt snabbaste.... "Klara, färdiga gå..." Klassen skrattade högt..

Vi fick en fantastisk diskussion med sammanfattningen att alla ska till mål men vi tar oss dit på olika sätt, med olika stöd, utifrån olika förutsättningar, på olika tider - utifrån vem vi är och det är helt okej. Vi gör det tillsammans, med stöd av varandra och lär av varandra.

"Även en långsam häst tar sig i mål......"Citat jag minns från min egen skoltid 

Målböcker

Vad fungerar?
Precis som många andra lärare funderar jag på vad som skulle passa min elevgrupp bäst? Vi har haft en lång process där vi arbetat med klassrumsklimatet för att nå dit vi är idag. Ett tillåtande klimat där vi kan stötta varandra i resan mot måluppfyllelse. Sen var det dags att fokusera på att synliggöra lärandet ännu mer...

Jag började med att använda matriser - det blev inte hanterbart för större delen av gruppen. Då fick jag göra om, det resulterade i att varje elev hade ett dokument för varje ämne med kunskapskraven där de fick kryssa när de upplevde att de nått dem. Detta blev inte heller helt hanterbart för gruppen, de var för många saker att uppnå och ha kontroll över. De var osäkra vilket krävde långa samtal med varje elev för att stötta dem i att kunna göra just en självskattning. Jag var tvungen att omvärdera arbetssättet igen..

Grönt, gult och rött
Innan eleverna fick målböckerna arbetade vi med att kunna använda begreppen stämmer bra, stämmer ganska bra och stämmer inte alls. För att tydliggöra detta ytterligare kopplade vi begreppen till en färg. Jag började ställa lättare påstående som "jag har sovit bra inatt" och eleverna fick uppskatta sin sömn i relation till färgerna. Sen utvecklade vi det till "jag förstår genomgången". Dessa tre färger är till stor hjälp i många situationer under dagen. Dessutom kommer eleverna använda denna trefärgade skala är de håller i sina utvecklingssamtal. När eleverna behärskade dessa tre fortsatte vi med målböckerna.

Målböckerna
Nu testar vi med målböcker i svenska och matematik. Mitt mål är att eleverna ska kunna ha en bok per ämne men vi måste börja i det lilla. I böckerna klistrar vi in ett mål i taget. Det blev tidigare för stort för eleverna att greppa så igen - vi backar och börjar i det lilla. Oftast vill jag som pedagog så mycket att eleverna inte hinner med i processen. Jag måste våga misslyckas för att lyckas - precis det jag uppmuntrar eleverna att göra. Kanske måste jag vidareutveckla målböckerna igen - men nu testar vi detta. Vi följer en lektionsstruktur där varje lektion startar med "målet för lektionen" vi bryter ner målet och reder ut begreppen - här får vi in läsfixaren detektiven!

Föregående vecka arbetade vi intensivt med problemlösning. Eleverna startade på måndagen med att göra en självskattning (enskilt dokument) om hur de tycker sig ligga i förhållande till delarna i målet. Nu när vi arbetat en vecka får de fylla i sin målbok och jämföra hur de uppfattade sina kunskaper då och nu. De får även gradera sin arbetsinsats. Detta för att titta på om arbetsinsatsen har betydelse för måluppfyllelsen men också för att öppna för en diskussion hur de kan utveckla sin arbetsinsats - vad behöver de för att känna att de tar sig ann uppgifterna utifrån bästa möjliga förmåga.

Jag upplever det lättare att få igång ett samtal med eleverna utifrån målböckerna. De har något att utgå ifrån och vi antecknar vad vi kommer fram till.