Att språkutveckling, formativ bedömning och andra nya strategier och metoder går in i varandra är nog en självklarhet nu - men varför får inte ledarskapet en större och mer synlig plats i den förändring som pågår nu? Den pågår i allra högsta grad - men vad är det vi gör? Vilka är dagens framgångsfaktorer i ledarskapet? Hur anpassar vi ledarskapet efter dagens skolinnehåll? Om vi ändrar innehåll och skapar nya spelregler - så behöver vi ända ledarskapet också.
Jag väljer att kalla det lärarskap. Läraren och ledarskapet - lärarskap. Jag kan inte frånsäga mig min roll som ledare, den är mig given i mitt yrke. Så varför talar vi inte mer om den? Varför diskuterar vi den inte lika mycket på social medier eller i kollegiet? Kan det vara så att ledarskapet är mer abstrakt, vi har inte alltid konkreta metoder av lärarskapet utan det baseras mer på det som vi inte sätter ord på? Det är svårare delge de faktorer som verkligen gör skillnaden. Det är svårare att skapa ett fysiskt material att delge utan istället det kräver mer av oss, som personer och framförallt - vi behöver hjälpa varandra att titta på oss som ledare - observationer och kollegiala samtal.
För att kunna arbeta språkutvecklande krävs också ett ledarskap, inte minst för att arbeta med formativ bedömning då det krävs att eleverna har en lärmijö där de kan ge konstruktiv feedback, de kan arbeta med andra och förflytta sig i klassrummet. Det ena utesluter inte det andra.
Jan Håkansson och Daniel Sundberg beskriver i sin bok utmärkt undervisning att lärarkompetens ibland betraktas ur ett perspektiv som är en helhet av en rad samspelande förmågor. De finner framförallt tre delar för lärarkompetens som forskare tycks vara överens om:
Relationellkompetens - betonar sociala relationer, elevaktivitet, motivation
Ledarkompetens - succesiv utveckling av elevinflytande, mer undervisning än administration, fokus på väsentligt innehåll
Didaktisk kompetens - hög kunskapsnivå, variation dvs en repertoar av olika metoder som man använder sig utav. Utmanar elever där de befinner sig. Uppmuntrar till att reflektera över sitt eget lärande.
Vi behöver ta en närmre titt på dagens lärarskap och relationsbyggandet, det är inte bara våra metoder och vårt material som behöver förnyas och omförhandlas. Från en auktoritär styrning och struktur i skolan har vi tagit ett stort kliv till en demokratiskt byggd skola - det är något som inneburit viss förvirring kring ledarskapet. Ordet auktoritär eller sträng har en negativ klang idag men faktum är att en demokrati förutsätter fortfarande struktur, ordning och framförallt en acceptans av ledarskapet.
Imorse kunde vi se en intervju på Tv4 med läraren Magnus Blixt där han lyfter att demokrati också betyder arbete och inte enbart att vi har det trivsamt. Tryggt och trivsamt är en förutsättning men det räcker inte. Han säger att det är en problematik att en del elever har inställningen att lärare inte bestämmer, "du bestämmer inte över mig". Hur förhåller vi oss till det? Jag skrev om det demokratiska klassrummet i tidigare inlägg, att vår läroplan har en demokratisk ansats och att det finns en risk att eleverna tolkar den som allas rätt att bestämma - men i vad får vem bestämma och var eller när? Hur ska vi, eleverna och dess föräldrar förhålla sig till detta när vi inte lyfter det? Det är viktigt att skapa en fungerande miljö där alla känner sig delaktiga men det behöver ändå uttalas.
Vi har inte längre det självklara mandat som förr, idag måste vi förtjäna det men det är sällan vi sätter ord på hur? Hur gör en bra ledare? Vilka är framgångsfaktorerna? Detta betyder inte att jag förespråkar den auktoritära skolan från förr utan snarare det moderna lärarskapet som vi anpassar till de spelregler vi har att förhålla oss till idag.
Vi behöver skapa ett aktivt ledarskap som får en acceptans, som vågar ställa krav och bygger relationer och ett lustfyllt lärande. Där vi inte bara ska förmedla kunskap utan också själv lära av eleverna och leda - det gör vi när vi tillsammans kan sätta ord på vad det nya lärarskapet innebär - precis som vi diskuterar strategier i språk eller bedömning så behöver vi diskutera lärarskapet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar